Min älskade vän Grenoli <3
Älskade grenoli,
Jag ser bara dagarna går, veckorna försvinner och åren bara går fortare och fortare, Och utan dig.
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, och det gör så ont, och jag vet att den smärtan aldrig kommer att lämna mitt hjärta, aldrig någonsin.
Jag kan inte förstå att det är lite över fem år sedan du lämnade mig, Du försvann och egentligen förstod jag hela tiden att du aldrig skulle återvända, att du aldrig skulle komma tillbaka.
Varje dag som jag vaknar tänker jag på dig, varje sekund.
Jag är så besatt av att få veta vad som hände dig.
jag vill bara veta.
vart är du? har du det bra? var det du som blev påkörd i lindome? eller var det du som slaktades på dalsjöfors?
Polisen vet inte.
ingen vet.
Du är en gåta.
Jag minns så tydligt när läraren i skolan kom fram till mig, berättade att mamma hade ringt och gråtit och bett honom säga till mig att jag skulle komma hem med en gång, redan då visste jag att någonting var fel, var det grenoli? jag visste att det var för bra för att vara sant, jag minns att jag sprang så mjölksyran bara pumpade i benen, jag minns att när jag kom fram skrek mamma att hon skulle göra vad som helst, att hon betalade hur mycket som helst, tårarna bara rann, hon satt på knä och bad att han inte skulle försvinna ifrån mig, men det spelade ingen roll.
Jag sprang igen, allt vad jag hade.
Men grenoli var borta.
Han försvann.
Ingenting blev sig likt igen, ingenting.
Grenoli, du var allt som jag behövde, med dig kände jag mig så jävla hel.
jag vet att jag alltid kom till dig, på 10mins raster bara för att se så att du mådde bra, alltid var jag hos dig, alla lediga minuter.
Du var det allra bästa, du var min bästa vän.
Jag vill bara att du ska komma tillbaka, jag vill bara veta.
Vad hände den första december 2004?
I 5år har vi letat efter dig, men ingen vet.
Jag drömmer om dig, att jag träffar dig, du mår bra och ditt ben är läkt, du galopperar mot mig, när jag sträcker ut handen är du borta, du tittar mig i ögonen och sen är du borta, då vet jag att jag har svikit dig, då vet jag att det är mitt fel.
Jag gör en bok om dig, jag har hållt på sen den dagen du försvann.
Det är över 200 sidor redan trots att jag inte skrivit allt.
det blir mitt största minne av dig.
tills jag hittar dig, för jag kommer aldrig att ge upp, aldrig.
♥
