JennieBreen

Piercade mamma idag, Gick jätte bra och snabbt. hon fick ta min läkstav som jag hade när jag gjorde i naveln så det var jätte bra, mina navel har ju inte kommit ännu som hon ville ha :)))

Har allt som man behöver :))))))

Säljer alla olika storlekar på nålar, här nedan är några av piercingarna som jag säljer och använder mig av :))






har alla olika storlekar på ringar och stavar så bara höra av sig om du undrar efter storlekar.

Jag minns det som om det vore igår, Den 31 juli 2004 när min högsta önskan skulle gå i uppfyllelse, när jag skulle få min allra första häst.  Det var sommar och solen sken och nästan alla omkring mig var glada och skrattade. Vi gav oss iväg mot breared där vi skulle hämta hästen, det var jag,mormor och mamma som åkte och vi hade lite problem med att hitta vägen och fick stanna för att fråga en kvinna som visste vart det låg och då hittade vi, när vi kom fram välkomnades vi av en kvinna vid namn Catrin som visade oss in i stallet, och där längst in stod han, en stor brun avmagrad vallack, med en nyfiken blick. Jag älskade honom direkt. Jag hörde hur dom pratade om honom att han hade en förslitningsskada i ett framben och inte kunde anstränga sig för mycket tills det var läkt, men han skulle röra på sig mycket i lugn takt för att det hjälpte honom att bli bättre, att skulle även lära sig att gå på tygeln för att avbelasta frambenen och få mer muskler i ryggen. Det var svårt för mig att lyssna för jag stod bara och tittade på honom, han var så vacker trotts att han var så mager så såg han så glädjefylld ut, precis som om han visste att hans liv skulle bli bättre. Han var gyllenbrun med svart man och svans och längst ut på pannluggen var det blont, han var så fin. När vi sedan skulle lasta honom gick han på så snällt och jag tänkte flera gånger under bilturen hur lycklig jag faktiskt var. Han skulle stå hos Helena min bästa vän och hon hade också en häst, och livet kunde inte bli bättre, en hel sommar tillsammans med min häst och min bästa vän, en sommar fylld med glädje, Jag älskade livet.  När vi sedan lastade av honom så förstod jag, han var min och ingenting kunde skilja oss åt, ingenting. Vi släppte ihop hästarna i deras stora sommarhage som låg precis utanför deras hus, Dom två hästarna travade iväg och stannade en bit ifrån oss och började beta av det gröna gräset. I början gick han bara tillsammans med Vene i hagen för att vänja sig vid det nya stället och sen för att kunna äta upp sig lite. Dagen efter kom jag till honom och bara satt med honom i hagen, det var ingen som visste om han var inriden och ingen hade vågat sätta sig på honom och ingen hade heller orkat rida in honom, Jag tog ut honom på gårdsplanen och gick en promenad med den nya sadeln som mamma hade köpt till honom, när vi sedan kom till en grusväg vid cyckelverkstaden som låg i närheten kunde jag inte hålla mig, han var så snäll och så orädd på något sätt, det gjorde mig säker så jag satte i foten i stigbygeln och hoppade upp, helt plötsligt satt jag där, och han bara lunkade på precis som han gjort påvägen dit, jag hade inget träns utan bara grimma och grimskaft och ändå kände jag mig säker, vi fortsatte på den lilla grusvägen och mötte några bilar som vinkade åt oss och sen vände vi hem igen, jag spolade av honom och det tyckte han var skönt och sen fick han gå ut i hagen igen. Dagen efter släppte vi ihop honom med dom andra hästarna som dom hade uppe i en ännu större hage och ihopsläppet gick bra och jag åkte sedan hem för att låta dom bekanta sig med varandra och han behövde äta upp sig och ta det lugnt, när jag sedan kom till honom dagen efter såg jag att han stod i hagen vid huset igen och Jonas Helenas pappa berättade att dom andra hästarna hade jagat runt honom så att han hade sprungit igenom staketet och att det inte funkade att ha honom där, mamma berättade att det bästa för honom skulle vara om han fick komma till ett annat stall där han fick vara för sig själv och kanske en annan häst så att han fick bygga upp muskler och fett och inte behövde tänka på andra hästar, så vi flyttade honom till ett stall i frillesås där vi bodde som var några meter ifrån vårat hus, det var mysigt stall med många fina hagar, jag gick med honom varje dag till en åker utanför vårat hus där det fanns klöver som han åt. Sommaren gick fort och vi hade redan byggt upp ett starkt band mellan oss, jag spenderade varje dag hos honom, så ofta jag kunde. Och när skolan startade igen cycklade jag upp till honom på 10minuters raster bara för att se så att han hade det bra. Jag hade även börjat trava på honom och hans ben hade börjat läka jätte bra, han stod lös i stallgången och jag red honom ofta barbacka och utan träns, jag litade på honom och han litade på mig, han var min bästavän.

Han hette Grenoli.

Han var en 6år gammal varmblodstravare, som fått sin skada av för hård travträning, när han sedan inte kunde tränas eller tävlas mer bestämde hans ägare att han skulle gå till slakt, men vi fick honom och hade vi inte fått det så hade jag aldrig fått träffa den mest underbara varelse i hela mitt liv, Vi spenderade 123 dagar tillsammans med vänskap och förtroende, jag såg honom aldrig som en häst, jag såg honom som en underbar vän, som en vän som alltid fanns där, han behövde mig och jag behövde honom. Vi kunde inte prata med varandra men vi kominucerade på sett som jag aldrig kommer att kunna förklara, det var inte med ord eller tecken, utan på vårat sätt. Han fanns där när jag var ledsen, glad eller fundersam och alltid fick han mig att må bättre. Jag älskade honom mer än något annat.

Men den 1 december 2004 tog allting slut, Jag var i skolan och som vanligt hade jag svårt att koncentrera mig då jag tänkte på honom hela tiden, Lars en lärare kommer fram till mig och säger att jag måste åka hem med en gång för att mamma hade ringt. Då förstod jag, detta skulle aldrig vara för alltid, det var för bra för att vara sant. Jag sprang hem allt vad jag hade, trots mjölksyran i benen kunde jag inte stanna jag ville veta, var det grenoli som skulle försvinna? Vad var det som mamma ville? Och varför var hon ledsen? När jag kommer hem hör jag att mamma pratar i telefonen, hon gråter och säger "jag gör vad som helst, snälla ta honom inte" men det var försent, när mamma la på berättade hon att grenoli var borta, han försvann och jag visste att han aldrig mer skulle komma tillbaka.

Jag kommer alltid att älska dig grenoli.

Älskade grenoli,
Jag ser bara dagarna går, veckorna försvinner och åren bara går fortare och fortare, Och utan dig.
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, och det gör så ont, och jag vet att den smärtan aldrig kommer att lämna mitt hjärta, aldrig någonsin.

Jag kan inte förstå att det är lite över fem år sedan du lämnade mig, Du försvann och egentligen förstod jag hela tiden att du aldrig skulle återvända, att du aldrig skulle komma tillbaka.

Varje dag som jag vaknar tänker jag på dig, varje sekund.
Jag är så besatt av att få veta vad som hände dig.

jag vill bara veta.

vart är du? har du det bra? var det du som blev påkörd i lindome? eller var det du som slaktades på dalsjöfors?

Polisen vet inte.
ingen vet.
Du är en gåta.

Jag minns så tydligt när läraren i skolan kom fram till mig, berättade att mamma hade ringt och gråtit och bett honom säga till mig att jag skulle komma hem med en gång, redan då visste jag att någonting var fel, var det grenoli? jag visste att det var för bra för att vara sant, jag minns att jag sprang så mjölksyran bara pumpade i benen, jag minns att när jag kom fram skrek mamma att hon skulle göra vad som helst, att hon betalade hur mycket som helst, tårarna bara rann, hon satt på knä och bad att han inte skulle försvinna ifrån mig, men det spelade ingen roll.

Jag sprang igen, allt vad jag hade.
Men grenoli var borta.
Han försvann.

Ingenting blev sig likt igen, ingenting.

Grenoli, du var allt som jag behövde, med dig kände jag mig så jävla hel.
jag vet att jag alltid kom till dig, på 10mins raster bara för att se så att du mådde bra, alltid var jag hos dig, alla lediga minuter.
Du var det allra bästa, du var min bästa vän.

Jag vill bara att du ska komma tillbaka, jag vill bara veta.
Vad hände den första december 2004?

I 5år har vi letat efter dig, men ingen vet.

Jag drömmer om dig, att jag träffar dig, du mår bra och ditt ben är läkt, du galopperar mot mig, när jag sträcker ut handen är du borta, du tittar mig i ögonen och sen är du borta, då vet jag att jag har svikit dig, då vet jag att det är mitt fel.

Jag gör en bok om dig, jag har hållt på sen den dagen du försvann.
Det är över 200 sidor redan trots att jag inte skrivit allt.
det blir mitt största minne av dig.
tills jag hittar dig, för jag kommer aldrig att ge upp, aldrig.

♥

Ja tack!

Idag tog jag moppen till horred för att träffa evelina och rida med henne och sen träffa simon som också är kommer hem när han har slutat jobbet, idag kanske jag och evelina ska till varberg och dricka lite, men vi får se, först blir det rida, kanske till sjön, vi får helt enkelt se, och om vi inte har något att göra ikväll så blir det att fixa våra bloggar.

Idag vid 04:00 åkte vi iväg till fladen som tog oss ungefär 1timma, när vi var framme satte vi i spöna och simon fick direkt 2mackrillar och kalle med, sen så jag som inte har fiskat med havsfiskespö innan fick lite hjälp och efter en liten stund drar jag upp fyra stycken. Det nappade verkligen sjukt bra vid den tiden!



Evelina som inte hade fiskat mer än när hon var liten satte i och drog upp en och annan torsk, tyvärr små så vi släppte i dom.









Några av alla små torskar som vi fick upp!
Visst ser dom roliga ut? haha!




Sen så kände älskling hur det bara högg till när han hade släppt ner och han vevade allt vad han hade och då hade han fått med sig halva botten haha! vi sparade stenen som minne :)





Sen fick han upp tre stycken horngäddor, har aldrig sett såna innan så det var jätte kul att se!



Sen så högg det till rejält för mig och jag fick upp 5stycken mackrillar på alla 5krokar!
Gissa om jag blev glad?!




Sen så fick jag upp någon jätte konstig fisk som ingen visste vad det var för något, den fjällade av sig så fruktansvärt mycket och på bilden hade jag bara hållt i den för att få av kroken och släppa i den i några sekunder.





Sen så gick vi i land och rensade fisken och åkte hem!
Tack för en bra dag älskling och simon och evelina.
Det var riktigt roligt!

Evelina och jag bakade en körsbärspaj och en äppelpaj i fredags, blev super goda!



Det var en enkel smet som Evelinas mamma hade recept på.
till en paj:

175g smör
1dl socker
3dl mjöl
1tsk bakpulver

Blanda ihop!

Grädda i 25-30min

Super gott var det!

Klockan 04.00 åker vi mot onsala för att fiska hela dagen, vi ska vara på erikeberghällen och fiska där det finns massa stora och roliga fiskar, Håll nu tummarna att vi får fisk så skriver jag lite senare!